Nifelheim

Vörda döden i trummornas runosång
Slagen befrämjar vår inre syn
Völvans spådom förtäljer om Ragnarök
Dimhöljda mörker i Nordens hav
Månen vandrar vädjande ovan jord
Intet vi sörja tidens gång
Solen nalkas för seger och undergång
Trollblodet stelnar i ljusets sken
Fall, fall, fall i dvala
Fall, fall, Nifelheim

Rimfrosten gnistrar i flödet från älvarna
Ljudet från smedjor skall klinga ut
Brännmärkta kroppar i plågorna härda ut
Urfolkets strävan att få sin frid
Månen vandrar vädjande ovan jord
Intet vi sörja tidens gång
Solen nalkas för seger och undergång
Trollblodet stelnar i ljusets sken
Fall, fall, fall i dvala
Fall, fall, Nifelheim.

Sorgens vind över härjat land
liken låg i djupa gravar
Ingen som såg stjärnans fall
blickar bortom rädslans alla sinnen
få ljus skall spegla sig igen
åderlåta livets fagra minnen

Ondskan sprider sig i vår värld
intill källan Vergelmer han sargar
trädets rot i hat, undergång, undergång
minns du sagorna från förr om draken
Nidhögg.

Striden tystnar och döden går
Frusna hjärtan i stilla vilan
vem minns dem nu i mörkrets tid
vanmakts eldar brinner utav hunger
om Jordens kedjor det skalv
brista, rämna i våldets grymma käftar

Ondskan sprider sig i vår värld
intill källan Vergelmer han sargar
trädets rot i hat, undergång, undergång
minns du sagorna från förr om draken
Nidhöggs värv.

Lögnen sveper oss i plågornas råa fång
främja dråpets syfte att kuva allting gott
gripen av en kraft som tvingar oss förintelse
i fördärvet vandra tills gryningens ljus.

Ondskan sprider sig i vår värld
intill källan Vergelmer han sargar
trädets rot i hat, undergång, undergång
minns du sagorna från förr om draken
Nidhögg.

Sviker vi arvet i lågornas liv
i stunden de falnar genom tårar
viskar de sånger från skogarnas hall
en längtan som svävar i skyn

Vi färdas över land och hav
söker den visdom som fanns kvar
ringlande stigar lockar oss
skimrande drömmar av gången tid

Brister vår trohet som en skymmande sol
i känslan av en grymhet, likt en dvala
eden vi svurit till en jordbunden kraft
ett varsel som enar vårt blod

Vi färdas över land och hav
söker den visdom som fanns kvar
ringlande stigar lockar oss
skimrande drömmar av gången tid

Vi ristar våra namn med heder och utan skam
vi svärjer våra liv

Vi färdas över land och hav
söker den visdom som fanns kvar
ringlande stigar lockar oss
skimrande drömmar av gången tid

Vi ristar våra namn med heder och utan skam
vi svärjer våra liv
ödet vilar tungt

Starkodder vakar i dimman ovan Eidars fall
den strida strömmen flyter mot västerhavets solnedgång
vårdkasar, borgar vittnar om ofredstider
här vilar konungar, här ljuder sånger vid eldens härd

Vindilar leker med röken från den brändes grav
landvättar kraften bevarar tills folkets långa sorgefärd
eldtungor dansar i fjällets trolska ådror
här vilar konungar, här ljuder sånger vid eldens härd

Älvagrimmens land, forna Alfaheimar
mellan fjord och dal, Götaälvens strand
Älvagrimmens land, forna Alfaheimar
mellan fjord och dal, Götaälvens stränder låg

Älvagrimmens land, forna Alfaheimar
mellan fjord och dal, Götaälvens strand
Älvagrimmens land, forna Alfaheimar
mellan fjord och dal, Götaälvens stränder låg

Dråpets tid är här, ramnen vittnar Heldom
mot sälla segrars fröjd, höj ditt blanka svärd

Svärdsången ljuder i vår sköldborg stark
då pilarna regnar och som viner i skyn
en svinfylking kämpar och nu framåt går
stridens mannadåd

Vörda gudars gunst, blodet röda flyter
stupar djärva män, endast nornan vet

Svärdsången ljuder i vår sköldborg stark
då pilarna regnar och som viner i skyn
en svinfylking kämpar och nu framåt går
stridens mannadåd

Instrumental

Konungen sade till sönerna sina, följen de stigar uti skogarna
mörka och vida.
en sägen förtäljer om trollkonan Strilja, måhända hon bryter förbannelsens garn

Sönerna sökte i dagarna trenne, vid den fjärde de funno den kvinna som lyckan dem giva.
men hon talte i gåtor med brinnande ögon, era gyllene skrudar bliva aska för vind

Allt ni ärvde skall hädan gå
likt ett hjärta i brand som finner jord
Allt ni ärvde skall hädan gå
likt ett hjärta i brand som finner jorden

Brödernas vädjan att mandomen bringa, ty stoltheten såras uti stridernas lekar med vånda
skammen skall bäras i eviga tider, en skändelig börda tills blodet försvann.

Allt ni ärvde skall hädan gå
likt ett hjärta i brand som finner jord
Allt ni ärvde skall hädan gå
likt ett hjärta i brand som finner jorden

Elden brinner klar saktelig längtansfull i mörkret
kvinnan skänker med varsam hand, lågans liv i ödmjukhet

Ingen väntar längre vid Svarta tjärn

Hon vädjar sanningen omsorgsfullt känslorna allena
röken skingrar sig genom skog vid hängångnas hem

Ingen väntar längre vid Svarta tjärn

Rädslan följer dig döljande tigande i lönndom
såg du liv, såg du död
åldern jagar dig som vingarnas ljudande i sorgen
inget barn i din famn
kylan kom så hårt på din väg

Ingen väntar längre vid svarta tjärn

Vid markens dystra jord, vilar du klagande i skymningen
så skör vid gryningsljus och faller djupt i oändlighetens hav

Ingen väntar längre vid svarta tjärn
Ingen väntar längre vid Svarta tjärn